Tjoho!
Efter första veckan av ihärdigt pulvrande har jag gått ned FYRA kilo!:) Klart det mest är en massa vätska, men det bortser jag ifrån just i denna sekund. Glad!
Nu satsar jag stenhårt på att klara även vecka 2. Vad jag lärt mig under vecka 1 är att jag verkligen_måste_hålla mattiderna regelbundna. Går det för många timmar emellan två mål så blir hela dagen ett helsike och allt jag kan tänka på är godis, mackor och glass. Inte lämpligt alls.
Min fina nyköpta kjol fladdrar redan lite i midjan, hihi. Hur snygg jag än tycker att den är så kommer jag ICKE att gråta den dag det är dags att kassera den!:)
Thursday, August 2, 2007
Friday, July 20, 2007
Dag ett
Jag har funderat på det ett bra tag nu. Att börja om. Att göra ännu ett seriöst viktminskningförsök. Mitt hundrade? Och det är just vetskapen om alla tidigare misslyckanden som gör det så svårt - jag kan inte riktigt skaka av mig känslan att jag är ett hopplöst fall. Samtidigt vet jag ju att det är när jag slutar försöka som jag verkligen har förlorat.
Det finns ett orspråk som lyder: framgångens hemlighet är att aldrig släppa målet ur sikte. Jag försöker ta fasta på dessa ord och jag försöker se och känna mitt mål. Försöker minnas känslan av att vara tillfreds, stark, glad, fylld av energi. Försöker minnas min spegelbild som den var då när jag sträckte på mig och log. Men åren har rullat iväg och den där bilden är så svag, så svag. Och känslan jag försöker minnas bara glider undan.
Men jag vet att detta inte är jag. Häromdagen lyste solen underbart och Salma sprang omkring med håret flygande och hon sjöng långa härliga bubblande ramsor rakt ut i luften och jag blev alldeles sprängfull av lycka. Så fick jag syn på min spegelbild i fönstret och ryckte till. Den där bleka, överviktiga, trötta, osminkade personen i formlösa kläder - det är ju inte jag! Det är inte så jag känner mig inuti och det är inte så jag vill se ut utanpå!
Så idag är det omstart. En ny chans. Och jag skiter i alla andra gånger, viktpendlandet som varit. Här och nu är vad som gäller! Och målet är inte att bli någon annan, utan att bli den jag är.
Det finns ett orspråk som lyder: framgångens hemlighet är att aldrig släppa målet ur sikte. Jag försöker ta fasta på dessa ord och jag försöker se och känna mitt mål. Försöker minnas känslan av att vara tillfreds, stark, glad, fylld av energi. Försöker minnas min spegelbild som den var då när jag sträckte på mig och log. Men åren har rullat iväg och den där bilden är så svag, så svag. Och känslan jag försöker minnas bara glider undan.
Men jag vet att detta inte är jag. Häromdagen lyste solen underbart och Salma sprang omkring med håret flygande och hon sjöng långa härliga bubblande ramsor rakt ut i luften och jag blev alldeles sprängfull av lycka. Så fick jag syn på min spegelbild i fönstret och ryckte till. Den där bleka, överviktiga, trötta, osminkade personen i formlösa kläder - det är ju inte jag! Det är inte så jag känner mig inuti och det är inte så jag vill se ut utanpå!
Så idag är det omstart. En ny chans. Och jag skiter i alla andra gånger, viktpendlandet som varit. Här och nu är vad som gäller! Och målet är inte att bli någon annan, utan att bli den jag är.
Subscribe to:
Posts (Atom)