Dag ett

Jag har funderat på det ett bra tag nu. Att börja om. Att göra ännu ett seriöst viktminskningförsök. Mitt hundrade? Och det är just vetskapen om alla tidigare misslyckanden som gör det så svårt - jag kan inte riktigt skaka av mig känslan att jag är ett hopplöst fall. Samtidigt vet jag ju att det är när jag slutar försöka som jag verkligen har förlorat.

Det finns ett orspråk som lyder: framgångens hemlighet är att aldrig släppa målet ur sikte. Jag försöker ta fasta på dessa ord och jag försöker se och känna mitt mål. Försöker minnas känslan av att vara tillfreds, stark, glad, fylld av energi. Försöker minnas min spegelbild som den var då när jag sträckte på mig och log. Men åren har rullat iväg och den där bilden är så svag, så svag. Och känslan jag försöker minnas bara glider undan.

Men jag vet att detta inte är jag. Häromdagen lyste solen underbart och Salma sprang omkring med håret flygande och hon sjöng långa härliga bubblande ramsor rakt ut i luften och jag blev alldeles sprängfull av lycka. Så fick jag syn på min spegelbild i fönstret och ryckte till. Den där bleka, överviktiga, trötta, osminkade personen i formlösa kläder - det är ju inte jag! Det är inte så jag känner mig inuti och det är inte så jag vill se ut utanpå!

Så idag är det omstart. En ny chans. Och jag skiter i alla andra gånger, viktpendlandet som varit. Här och nu är vad som gäller! Och målet är inte att bli någon annan, utan att bli den jag är.